Postoptimist

Jag kommer alltid hem före Lars och kollar därmed alltid posten. Men när Lars kommer hem kollar han ALLTID i brevlådan. Och den är ju alltid tom. Men han ger sig inte. Och jag kan ju inte sluta kolla posten när jag går förbi. Så nu censurerar jag posten. Det som jag vill öppna med en gång tar jag med upp, Lars brev får ligga kvar och ibland låter jag mina ligga kvar om jag vet vad det är. Jag har inte sagt nåt till Lars. Det får ses på som en tyst kärleksförklaring.