en sista önskan nu när

... jag ligger här på min dödsbädd. Eller dödssoffan kanske. Jag är sjukare än sjukast. Lars tycker jag är apjobbig som vill gosa ena stunden för att i nästa stund ligga nergrävd under täcket och i nästa stund gråta lite för att det är så synd om mig som är sjuk. Så skrattar Lars åt mig så blir jag ännu mer lipig och går och lägger mig på sovrummet men inser snabbt att jag är allt för klängig för att ligga där inne själv. Nej, Lars måste ju SE hur synd det är om mig. För synd om mig är det.  Jag tror kanske Lars var en ängel jämfört med mig i sin feberhetta. 

Igår mådde vi lite bättre bägge två iaf. Inte så bra att vi var ute och sprang men tillräckligt friska för att inte dega framför tvn hela dagen. Vad gör man då? Man tokstädar och man storskrubbar ugnen. Jag kan nu se min mat genom luckan! Tjoho! 

Alla julklappar i kökstema har packats upp. (mamma jag tror knivstället får åka in i skåpet igen. Inte en enda av knivarna passade i det :))

Nu har vi satt oss i soffan, Lars har öppnat julens sista påse med tomteskum och under täcket är det varmt och gott. 

Så med en sista host säger jag tack för mig och önskar mig en hostfri natt.