Jag bevakar asfaltens framfart med förtjusning och trots regn och rusk idag kan jag inte låte bli att le lite. Våren är runt hörnet och lyssnar man riktigt noga kan man höra de första fåglarna sjunga sin vårmelodi. Runt omkring på tunet ser vi kvarglömda saker från höstens uteliv dyka upp i snön. Och trots att det fortfarande är stadiga 30 centimeter med grått täcke så ser jag ljuset i tunneln. Men jag mimmrar tillbaka til en härlig kvinnodag för 3 år sen då vi minsann tog den första uteölen, jag, Andrea och Veronica. Jag cyklade och hade en ny scarfs. Något som antagligen får vänta lite till här i Oslo denna våren.
I väntan på den riktiga våren dreglar jag över alla fina vårkläder som kommer nu i vår och sommar. Blommor, volanger och underbara klänningar. Jag ser in i garderoben och blir lika förundrad varje år: vad sjutton hade jag för kläder förra våren? Någon måste ha tagit de, för i min garderob är det bara svart, grått, vitt och kanske något blått. Kan hända att jag i ett raseri av fysjuttonvadmycketkläderdetäröverallthär har gett något till Ragnhild. Jaja, mina converse från förra året står kvar i alla fall. Med en gräsfläck på det vita tyget är de ju riktigt färglada!
1 kommentar:
Åh, tre år sedan! Vilken strålande dag - och jag kände på mig att jag hade fått två nya riktigt goa vänner. Och nu har vi spridit ut oss lite här och var, men "we'll always have Paris" (a.k.a Olav Ryes plass...).
Skicka en kommentar