Jag lever i en konstant nedräkning. Dagarna räknas ner till Thailand så klart men oxå till den dagen Lars får jobb, till helgen, till nästa helg, till lunsjen, till dagen är slut. Jag räknar ner till 17 mai, till kurs nästa vecka och kurs om två veckor. Det räknas dagar till sommaren, till 1 mai och till födelsedagen så klart. Frågan är om man ska börja leva i nuet eller om man ska fortsätta och räkna ner till det som ska bli kul. Nuet är inte lika spännade som det jag räknar ner till ändå....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar